Och så fick jag så jag teg.........trodde Snoken.

Om jag varit tolv år hade jag räckt ut tungan och kanske kastat en kaka på henne.

Men nu är jag .....ähhhmmm, något äldre - och Hon är över 60!!

Plats : arbetsplatsen, lilla salen, personalmöte.

På menyn : kladdiga, räliga, gräddiga kakor och små pepparkakor.

Att avhandla : kommande händelser på arbetsplatsen samt att tacka av den där 60-åringen.....

Tidigare : damen ifråga är något speciell. Inget fel i det!

Talesättet att "som man bäddar får man ligga" har inte slagit rot i henne, alltså ligger hon väldigt knöligt

- om du förstår vad jag menar.

I början tyckte jag lite synd om henne och var extra snäll, tills hon började komma med befallningar till

mig samt ingående kontrollera mitt arbete.

Om hon innehar (hade) chefsposition ? Nääää, någon sorts bidragsplats genom af.

Efter mer än ett år av sådant i örat, började jag bli irriterad, och fler med mig som upplevde liknande.

Så jag började säga "Stopp och belägg damen!"

Alltså började Hon avsky mig.

Idag eskalerade detta till att människan, helt öppet under mötet började säga elaka och

nedvärderande saker till och om mig!?

Tyvärr åkte mina två närmsta kollegor på däng de med......eftersom de "valt" att arbeta med mig?!

Bl a; damen stannade hemma från vår Danmark-resa förra månaden pga att dessa två kollegor troligtvis

skulle gå tivoli runt med - mig.

Hälften av mötesdeltagarna satt med gapande munnar och vi de övriga satt och skakade medlidsamt på

huvudet och längtade efter våra skäms-kuddar.

Faaaast.........jag flinade nog rätt bra - om sanningen ska fram!

Var bara tvungen!

Det var så himla tramsigt!

Ett stort plus var att Hon blev surare och surare ju mer jag log.

När hon mottog den fina orkidén som vi köpt till henne, sa hon "sådan behöver jag inte"

Dock tog hon den med sig hem till trollkulan tillsammans med presentkorten.

Ett intressant möte!

Sorgligt men sant; typ alla pustade ut och tyckte det var skönt att damen utan bh,

äntligen var färdig med sitt arbete hos oss.

Trist avslut, men, så som man vill bli bemött får man också vara mot andra.

Att vara elak i munnen, snoka och skvallra = ger inte många vänner.

Skål på det!

Eller amen på det, kanske.

.......hände mig!

Kära nån, mina kinder blossade, ögonen tårades lätt och min andhämtning blev tyngre.

Och endast 399 svenska riksdaler kostar kärleken.

- här -

Stranden 2014 blir prickig för min del.

......känns på sin plats.

*ylar lite lagom*

Tror det var i lördags vi trängde ihop oss i Demonen för en tur genom Skånes landskap, solen strålade, småfåglar förde liv i buskarna och stora delar av åkrarna lyste vackert klargröna.

(bara en smula förvirrad, är det inte typ, januari?)

The Sis, Balla Balder samt Röjar Ronja flyttade till nytt hem i slutat av förra året.

Alltså för några dagar sedan.

Nu skulle det inspekteras.

Vägen dit var en djurisk upplevelse, det skuttade omkring djur precis överallt.

Några vildsvin bökade i sörjan av en åker, de är förfärliga på att sabba mark.

En get stod så fint med sina tjusiga horn i en inhägnad och gnagde på något,

förhoppningsvis något ätbart och inte en gammal plåtburk.

Ett gäng smäckra rådjur stod stilla i en glänta med viftande nosar.

Sist men inte minst konstigt : ett gäng höns flankerade av en tupp i vägrenen vid landsväg.

Väl framme, efter irrfärd över snirklande vägar och många "e vi där än?", så såg vi då Huset!

Det var sig likt, enligt hemnets foton, alltid en bra början!

Hade det nu varit sommar skulle den icke välskötta trädgården sprudlat av liv, så var inte fallet just nu.

Ett stort, rejält träd hade lämnat in under senaste stormen, sorgligt att se.

Insidan : absolut sig lik efter ovan nämnda foton, givetvis något mindre i verkligheten.

Så rart! Gulligt och mysigt! Ett fantastiskt litet hus, hit tänker jag komma fler gånger.

Ovanvåningen är inte renoverad och där var det spännande så det förslog.

Spännande små dörrar lite varstans, skrubbar och skåp.....med grejor kvar i!

Uj, uj, min upptäcksiver väcktes med en trumpetfanfar, och The Sis hade gjort fynd.

Undersidan : var inte sämre!

En riktigt gammal källare med tusen spindelnät och miljoner prylar!

Åhhhh, om jag finge rota genom allt!

Inte bara för att göra den stora upptäckten, utan också för att organisera all röra!!

Jag älskar att lägga i ordning prylar, papper, what ever - och att städa!

En sådan där källare som bara fortsätter, en dörr här och en annan dörr där, dagsljus som silar in

genom små kantstöta dammiga fönster.

Stort plus :

Två rangliga byggnader proppfulla med allt som du kan tänka dig!!

Maskiner, skåp, stolar, verktyg, brädor, flaskor med glögg (?) gamla lås - precis ALLT!

Precis som med källaren har jag trevliga fantasier angående dessa byggnader.

........synd att inget av det är mitt......

Klart godkänt är mitt betyg.

Året som gått, ska det visst skivas om.

I vareviga tidning, i många radio och tv-program och i bloggar.

Egentligen tänkte jag skita i det, att skriva om det, alltså.

Jag och Nytt Års Firande......det var länge sedan jag tyckte det var något att fira.

Helt ärligt, är vi inte alla ruskigt vana vid att datum ändras?

Är det något att fira?

Att bli äldre?

Att döden närmar sig?

Att jorden närmar sig sin kokpunkt?

(och att jag är intill döden den mest osociala varelse du kan tänka dig)

Bitter? Jag? Kan jag inte tänka mig.

Rädd och konstig, det kan jag tänka mig.

"Ju lyckligare du är, ju närmre olyckan kommer"

Sådan är jag.

Jag tar det.

Faktiskt har det hänt bra saker för mig också förra året.

Det ju bara det där att ju bättre det går.......närmre kommer Det Andra.....

Lycka till med 2014!

Utspelade sig i dag på arbetsplatsens parkering.

I strålande sol, ett fantastiskt vårväder bjöds det på idag.

Underbart....så här lillejulafton....

På förmiddagen härjade jag runt inne hos våra vaktmästare,

genom fönstret såg jag en piffig liten sportbil rulla in på parkeringsplatsen,

där endast jag - i nobel avskildhet - parkerat.

Ungefär en timme senare traskar jag över till min egen plats i huset, typ i köket.....

Jag kanske ska döpa om mig till Askungen?!

Som jag brukar slänger jag en blick ut mot bilen, vi har haft inbrott tidigare, bäst att ha koll, då

ser jag den lilla piffiga saken stå där. På närmre håll var den lilla "piffiga saken" inte speciellt käck,

ingen kärlek direkt hade den fått. Baken var lagad med silvertejp och det avtagbara taket satt

snett och fönstret bak var trasigt.

Nu snackar vi  r e j ä l  parkering, med endast min bil.

(snöflingorna har jag lagt till för en smula julstämning)

I bilen sitter/hänger det två personer.

Min känsla av det hela är att bilen försöker gömma sig.

Det såg faktiskt himla skumt ut.

Det såg säkert sjukt ut när fem personer stod och trängdes i ett litet pytte-fönster

och kikade ut på en parkeringsplats......som jag tidigare sagt ; det händer inte så mycket spännande hos oss.

Vaktmästaröverhuvudet tar sig en närmre titt och konstaterar att folket lever, men sover (!?)

Själv står jag bakom en buske och gluttar fram som ett annat fån och piper "- é dom döa!?"

Eftersom jag inte är i behov av att ta mig in i bilen just då låter vi ägarna (!?) till den trasige bilen sova vidare.

Vid hemgång tvingar jag den yngste av vaktmästarna att följa med mig.

Försökte övertyga honom om hur manligt och fint det varit om han kröp in genom passagerarsidans

dörr och körde ut bilen från p-platsen.

Han såg mycket tveksam ut!

Hans tveksamhet kan ha berott på att jag med intensiv blick och övertygande röst berättat om mina fantasier : givetvis är det skurkar i bilen!

bilen är stulen!

de är på flykt undan rättvisan!

och givetvis är de beväpnade!

Mitt mod steg dock (med den tveksamma mannen i släptåg) öppnade försiktigt dörren, klättrade vig

som ett sjölejon in över spakar och grejor. Fick den tveksamma med mig in.

Startar.

"vaknar dom?? Tittar dom på oss??" -  viskar jag

"kör!" - väser den tveksamma.

Det var inte tal om att rivstarta och vräka iväg, stod så nära att jag var tvungen att rulla ut spikrakt, för att inte dra hans sida. Inte för det märkts någon större skillnad på den bilen, men ändån liksom.

Jag har sagt det förut och säger det igen ; jag är inte ute så ofta.

Minsta sak kan bli hur spännande som helst.

Att jag inte kan få till den där förbaskade julkänslan! Den där efterlängtade stämningen i hjärtat.

Jag som alltid varit fånigt, barnsligt och en smula överdrivet jul-frälst. Och nu? Får liksom draaaa fram glitter och små nissar ur mitt inre.

Visst hjälper det att se på glimmande ljus och liksom insupa synen av granen (som saknar glitter i år) Att knapra pepparkaka och sippa på saftglögg - det funkar.

Och ändå är det inte som det ska.

Är det vädret som ställt till det?!

I december bör det vara kallt! Det bör stå snögubbar i varje trädgård! Träden bör vara krispigt vita!

Det är lite fånigt att kunna gå ut utan vantar och luva - utan att frysa r**en av sig.

- bilder från förra vintern -

- bilder från årets vinter -

.......jag är också otrevligt rädd för alla epidemier som härjar.

Som pesten sprids det från människa till människa.

Det ena värre än det andra.

Obehagligt.

Är vi på väg att gå under?

Jag blir galen.

Och undviker andra ännu mera.....

Kära nån.

God Jul, förresten.

........är jag.

Så i tisdags var det rena äventyret för mig.

Alla vi på arbetsplatsen skuttade upp på tåget mot Köpenhamn, det var en disig och fuktig morgon, men det gjorde alls ingenting. Målet var Tivoli, med jullunch och att traska runt bland stånden och julprydnaderna.

Vädret skärpte sig när vi nådde andra sidan av Öresund och det var nästan lite ljust!

Efter lite krångel hit och dit kom vi in. Alldeles lagom med besökare.

Ingen större trängsel.

Trångt som saligheten var det på restaurangen, men med hjärterum och stjärterum löste det sig.

När alla fått mat i sig kom det tre käcka män ut i matsalen och började spela.

Sedan kom magdansösen......

Åh, kära nån.

Bruttan svepte med höfterna och snurrade in "våra" karlar i sin sjal.....

Det klappades händer och fnissades när en av våra gubbar blev uppbjuden av dansösen.

Han var dock så käck så han viftade både på armar och ben.

The Big Boss for upp och knäppte bilder på eländet dansparet.

(som hon dagen efter förstorat upp och gav mannen i fråga på vårt morgonmöte)

Har jag förresten nämnt att jag arbetar inom kyrkan?

Santas renar hade mellanlandat på sin uppvärmningstur.

Allt vart sig likt på Tivoli, förutom att snön var fusk - inte en enda riktig flinga.

Så ska granar se ut!

I juletid.

Dagens kommentar :

- hur många arbetar hos er?

- hälften....

I söndags blev det en oplanerad tur till Vellingeblomman, ligger så bra till när vi är och hämtar pellets till huset.

Men det gjorde inget!

Oj, oj - så fint!

Det glittrade och glimmade i varje vrå.

Visst doftade det svagt av åsna......men det gjorde inget alls.

Ett gäng av deras egna hyacinter kom vi hem med ;

en blå, en lila, en röd, en vit och en rosa hyacint.

Älskar hyacinter.

.....och liljekonvaljer, rosor och syrener.

Mobilbilder :