Jag är ganska otrevlig när jag blir upprörd.

Det är inget jag är stolt över.

Trist, alltså.

Såhär ligger läget till;

det där sockerbruket som brann ner, där förvarades halm.

Och det har då lockat något pucko (GP-junior) att elda på skiten.

Jag blir så trött på sådana förstörelsemänniskor.

Grabben som äger halmen har då helt plötsligt mindre plats att förvara halm-eländet.

Att göra?

Jo! Han flyttar ut dessa långa "väggar" av halmbalar med plast runtom, till öppen mark.

So far, so good.

Det är bara det lilla bekymret (för mig) att han lägger det, typ, precis vid landsvägskanten.

En fimpe utslängd från en bil.....woosch.

Och pinsamt nära de få hus som finns.

Tja, varför inte?

Det är väl inte bara hans byggnader som ska brinna ner.....

Mitt hus + grannens hus = två hus längs landsvägen.

Varför då inte lägga en av "plastväggarna med halm" precis mitt emot grannens infart.

Nu snackar vi smal landsväg.

Smidigt och ytterst genomtänkt.

Tack och lov flyttade han den en bit bort när jag och grannfrun var ute och härjade.

Så lagom lätt att evakuera alla djuren!

Kidzen är ju bara att sätta på rätt håll och skrika "spring!"

Valpen bör reda sig och inte försöka ta sig in igen, men katterna!

Hamstrarna! Hönsen!

/anna

- alltid beredd på det värsta

Om min semester var bra?

Svar ja.

Klart jag ska berätta om den!

(precis som om du inte hört semester-historier till leda redan)

En natt brann vårt sockerbruk ner, eller upp - what ever.

Det var lite otäckt! Det har brunnit där tidigare, har vi en liten GP-junior i området?!

(GP-junior = gryningspyromanen junior)

Vi hörde hur väggar eller tak som rasade med buller och brak.

Det regnade ner askflagor och brända halmbitar över oss.

Usch!

------> Mer info och bilder<------

Sedan försökte jag, allt för att underhålla de tre kidzen, visa hur mycket blod det finns i en kropp.

Om man tar en konservburk, håller den så att locket ligger mot fingret; den tjockare delen precis innan själva handflatan, kör nämnda konserv med full kraft in i en skåpskant.

Då går fingret sönder.

Det blödde jäklar anamma.

Jag låg på golvet och svamlade medan mannen och grannen, allt under kidzens uppmärksamma ögon, torkade av mig och svepte en handduk om eländet. Hårt mot såret och armen upp i luften.

Till akuten kom vi i full fart, inga bilbälten här inte. Nej, nej liggande i baksätet med svettig panna skumpade vi in till lasarettet. Ett tips kommer här: om du är blodig över hela tröjan behöver du inte vänta, du får komma in direkt!

Bra va?

5 stygn och huvudskakningar från syrrorna.

Läkaren var "uppeifrån" och förstod inte allt jag yrade om.

Han trodde jag var på en konsert när det hände.....nej, med en konserv!

Kära nån.

Sedan har vi svurit, bett och tjoat över galna halmbals-ägare och traktorsförare......

Men det är en annan historia.

/ anna

Satt här och läste en del av mina gamla inlägg.

Jag är ju rolig!

Jodå.

Det är synd att jag inte fortsatt skriva här på bloggen.

Sådant händer.

Får skärpa mig, eftersom jag tycker faktiskt om att skriva.

Trots allt.

Semestern tog slut igår - och med återtåget till arbetsplatsen, kom regnet.

Det passade sig bra, sommaren är över och hösten bankar på dörren.

Jag är en sådan som hade fint väder på semestern!

(sorry, till er andra)

Visst har det blåst!

Jajamen, men som skåning har jag en del vana av vindar i olika format.

Hängt i solen och badat pool, fikat och snackat skräp.

Jagat valpen, som numera är två år och tre månader, kastat boll efter boll och försökt få in lite vett i honom.

Det är det där med "vettet"  vi har besvär med.

Antagligen mest fel på mig.

Men han är snäll och glad.

Alltid något.

/ anna

Idag var  Den Där Dagen.....när jag var tvungen att gå till tandläkaren.

Jag tycker inte om tandläkare.

(inget personligt, det är själva yrket jag inte är överens med)

I min höga ålder kan saker och ting på kroppen få för sig skumma saker, de går sönder, de börjar hänga - det blir allmänt tråkigt, så att säga. Speciellt trist när garanti och reservdelar inte finns tillgängliga.

I fredags trillade en bit tand av! Bara sådär. Tjosan så var den av.

Jag har inte lagat mina små huggtänder sedan det var inne med amalgam.....så du förstår att det är årtionden sedan.

Just den här tanden hade sådan lagning. *suckar*

Ringde käftis och fick en tid.

Som det kunde gått :

I min hjärna spelades följande upp; jag skräckslagen i tandläkarstolen, ett helt gäng med personal som försöker förmå mig att öppna munnen - så det kan se på eländet.

Jag börjar veva med armarna, kravlar mig ur stolen och tar tillflykt till någon skrubb.

Där sitter jag sedan och vägrar komma ut. Svordomar blandas med gråt och allmänna förbannelser.

Personalen blir vansinniga och hotar mig genom dörren.

Det slutar med att de får ringa mina föräldrar eller arbete och be någon psykiskt stabil människa komma och hämta mig.

Samt lova att jag aldrig mer återvänder.

Så här gick det i verkligheten:

 Nervös.

Det stegrades när jag fick höra att min tandläkare hade lämnat skeppet. Blev lovad en "snäll" ny läkare.

Det lät lovande förstås.

Den snälla kom och hämtade mig i väntrummet.

Än hade jag varken börjat morra eller svära!

Och tjejtrasan var toppen!

Jösses så lätt allting gick, sprutan = inga problem! Borren = inga bekymmer här inte!

Hon fixade och trixade och lagade hela tanden med det där vita plasten man använder nu för tiden.

(ja, jag sa att det var lääänge sedan jag fått något lagat, lever kvar på amalgamtiden ännu)

F-n vad jag är bra!

Och vilken tjusig vit tand jag har, inget tråkigt silverfärgat här inte.

Synd att det inte fanns på medeltiden när jag lagat några andra bissingar.

Bor du i Malmötrakten och letar tandläkare, ring till WiiSmile på Engelbrektsgatan <-----klicka!

/anna

Vad ska man säga då?

Det här med "hen", inte hon och inte han - utan neutralt Hen.

Personligen är jag inte övertygad.

Jag gillar henne och honom.

Till min undran, om någon nu är en Hen.

Och hen och hen blir förädrar.

Vad kallar barnen (som oxå är hen:ar) sina föräldrar?

Mamma och pappa bör vara uteslutet, antar jag?

Mampa? Pama?
 eller rätt och slät vårdnadshavaren?

Nej! Jag är inte ironisk eller elak!

Jag har funderat på det.

Av någon anledning funderar jag på olika saker som jag normalt inte lägger så mycket tid på,

när jag raskar över isarna med jycken.

Och säger man henom?

Istället för henne och honom?

Jag blir tokig.

/anna

Ja, något straff ska jag väl ha.

Du vet, man hänger på facebook, läser både om bra och dåliga saker som vänner (och andra ;-) skriver.

Det jag fastnat på och myst lite i smyg över är att det är många som börjar få bekymmer med tänderna.

Jag antar att vi är i den åldern nu.

Jag har inte myst över att de drabbats av eländet! Utan över att jag har sluppit! (som vuxen)

Jag drog ut en visdomstand för 6-7 år sedan, det är allt.

Inga hål eller konstigheter, bara att jag ska tagga ner på tandborstningen, jag gillar det lite för mycket.

Och vad hände idag?!

En bit tand + en bit amalgam trillade av!!

Det kändes som om det fastnat något så jag pillade lite och ; Poff!

Så lossnade en bit.

Nu är frågan, visst kan jag vänta till måndag för att ringa tandläkaren?

Det gör inte ont - just nu....

....jag som har tandläkarskräck ovanpå allt.

Jaja, detta är mitt straff.

/anna

Nu ska jag försöka vara lite allvarlig.

Kan ju försöka.

Rädslor!

Jag har en del.

Framför allt att det ska hända olyckor eller obotliga sjukdomar, på dem jag håller av och mig själv.

Finns alltför många sätt att förolyckas på.....

Och dessa sjukdomar!

Bläää.

Sedan har jag rädslor som inte är lika otäcka men våldsamt trista om det sker.

Eldsvådor!

Inbrott!

Vattenskador!

Bråkig natur som välter träd över hus och hem!

Sedan finns alltid den där grejen med att någon av oss kan förlora arbetet....sjutton vet under vilken rädsla det ska läggas. Under de där fruktansvärt förfärliga eller de där som bara just är en rädsla - inte fruktansvärda.

.....och tänk om jag aldrig får ordning på den där "valpen" som vi lever med?!

Det är sorgligt det med!

Det är ta mig sjutton den mest besvärliga jycke som satt sin tass i huset.

Funderar du på att skaffa hund?

Låna min och det går snabbt över.

/anna

Bortskämda slynglar.

Vi införskaffade två nya familjemedlemmar.

Majsan och Pärla (även kallad Black Pearl)

Jag har haft dvärghamstrar tidigare. Visst är de nattaktiva och trötta på dagen.

Men de här två?!

De sover så det är löjligt.

Hade de varit större hade snarkningar rullat genom rummen.

Föregångarna har oftast varit på alerten när jag kom hem, och knatat upp en våning för att hälsa.

Inte Majsan och Pärla.

Men söta är de, tyvärr kunde de inte dela bur. Majsan hyser ett aggressivt hat mot stackars Pärla.

Bortskämda:

de har hälften var av ett ikea-skåp

de har specialfoder som kostar kosing

de har spritt nya leksaker, hus och liknande

och sandkar att rulla runt i med chinchillasand

givetvis toalett med med fint kattsand

Majsan & Black Pearl (Pärla)

Ber om ursäkt för bildkvaliteten!

Till höger, vid nappflaskorna är skiljevägen, de har precis likadana prylar så ingen kan stå och var cool.

Visa finger och se fräck ut inför den andre.

Uppifrån.

/anna